FAIUS BUNGALOW.

En Smal Dynamitsprängd passage genom revet lagom bred för en skeppsbåt, och innanför i lugnvattnet en lång brygga, byggd af korallblock. Vår båt Lägger till, Faiu och jag hoppa i land. Wuvnln äntligen! På bryggan står en mängd ungt Söderhavsfolk i olika nyanser, ljust lättröda Wuvulus, bruna Papuas, svartbruna Manus (Amiralitets-öarna), och kolsvarta Bukas (Salomon-öarna) — allt arbetare rekryterade för koprastationen av dess ägare, svenske konsuln ff. R. Walden i Gunanlambu, Rabaul. Vi följa en väg längs stranden mellan låga, palmbladstäckta hus, av vilka arbetarve av de olika nationerna hava var sitt, och långa på pålar resta Iängor, under vilkas tak kopran torkar på sina skjutbara hyllor, och vi äro vid Fafus lilla bungalow, hans egna händers verk, liggande fri på en grön plan med fasaden vettande mot det öppna havet. Ett envåningshus med trenne rum, runt kringbyggt av en veranda. T-formigt leder från baksidans mitt en lång övertäckt gång till en mindre byggnad med kök och badrum. Utanför verandan åt sjösidan den stora gröna planen, på vilken beta tvenne kinesiska ponny-hingstar och där ett hundratal av höns, gäss och

ankor plocka. Ebben är inne, lämnande havsbottnen mellan stranden och yttre revet till större delen torr. Längst ut promenerar en svart häger, och i revets små bassänger bada unga flickor. Då de huka sig ned i vattnet, flyter deras svarta hår över ytan i en vid mörk krets.

Öster om huset en väldig sandplan, på alla sidor kantad av pittoreska, utmärkt väl underhållna infödingshus. Där finnes ett på höga stolpar rest tak, under vilket skrattande och småpratande kvinnor syssla med tvätt. På den stora sandplanen promenerar en ung gulbrun kasuar, och från ett av taken ropar på ett obegripligt kanakaspråk en vit kakadu. Av de små husen saknar ett varje tillstymmelse till vägg; taket uppbäres helt enkelt av palmstammar. Det är kvinnornas rasthus. Det inre upptages helt och hållet av en stor bord-liknande bänk, över vars ena kant löper en lång träslå, avsedd till huvudgärd. Där sitta kvinnor, uppkrupna eller liggande på rygg och binda på ett nät, vars andra ända de fastgjort vid en bjälke över sitt huvud. Kring husen små buskar med klaraula eller dunkelröda blad, högresta bananer, ljusa Hyhiscusbuskar med lysande röda blommor, dunkla Cycas-palmer och längs stranden en rad av höga, smäckra kasuariner, vilkas tunna ljusgröna florsgardiner dämpa ljuset, då man från verandan ser ut mot det ändlösa havet.

Det är naturligtvis bara inbillning, men det förefaller mig, som hade Pain, sedan han åter satte foten på sitt älskade Wuvulu, vuxit flera turn i höjd. Av den tystlåtne, framåtböjde man, som haft vänligheten avhämta mig i Herm.i(-arkipelagen, återser jag nu föga. Förvandlingen började redan i roddbåten, då han med

vidgade näsborrar insöp första doften av land.

Han är en man, som ogärna lämnar sin lilla värld och som utanför densamma känner sig främmande och olustig. Nu är han åter hemma. Hans sexton vildsvinshundar omringa honom skällande och hoppande. Hans trenne vackra hustrur komma med glädjestrålande

ögon tysta fram att hälsa honom utan att skygga för den sällsynta uppenbarelsen av en främmande vit man, mig, Pi/du rauravene. Hans två förtjusande ljuslockiga små döttrar skynda i hans knä, men sig sjalv blir han riktigt först senare på kvällen, då han fått kasta sin europeiska kostym och kring de nakna höfterna vira en Iång lava-lava. Hans hud är av tropikernas sol så bränd, att

den är mörkare än Wuvulu-folkets. »Finns då ingen europe på den här ön?» frågade honom en gång kaptenen på en ångare som hitsänts för att afhämta kopra. Mans anletsdrag äro nobla, ögonen kloka och goda. Vänstra underkäken, pannan och bakhuvudet äro kluvna av tomahawk, hans ansikte är överstrött Mecklenburg-vildes med järnspets försedda spjut.

 

 

 

 

 

FAIU GER COUR

Det ar afton och stjärnklart. Vi sitta vid middagsbordet med dörrarna till verandan öppnade. Båda äro vi klädda i lava-lams. Bakom min stol star Tigert. och

bakom Faius Wollaoai, hans yngsta hustru, båda fläktande

med stora solfjädrar bort de knott och andra flygfän, som lockade av taklampans ljus hota att ramla ned i våra tallrikar. lI/ollabai är en präktig flicka, härligt vuxen men mörkare i huden än Tz,rca och de övriga Wuvulu-kvinnorna. Frm förklarar detta så, att hon icke är TT' ez'ulu utan Auer. Hon

hade som barn kommit hit med de många auaner, vilkas vinddrivna kanoter strandat på Wuvulu, då de sökte fly undan konsekvenserna av ett å europeen Red liers begånget mord. Under hela måltiden höras frän verandan utanför steg av nakna fötter, infödda män och gossar skymta ur clunklet. Då vi rest oss från bordet och träda ut på verandan, finner jag den fullsatt av på hult sittande infödingar_ Vi taga plats i våra Bäckstolar. Fram trader, värdig och tyst som alltid, hövdingen Pctu, som ur ett fack i skrivbordet inne i salen hämtar en bok och en penna, som han räcker Faiu. Denne gör nu pä Wuvulu-språket några korta frågor angående under dagen skuren kopra, antalet sysselsatta arbetare, inträffade sjukdomsfall etc., vilket allt Faiu noterar, varefter Prflzi åter lägger boken på sin plats.

Nu är det officiella överstökat, konversationen blir livlig. Endast cle äldre föra ordet, vanligen med munnen full av betelnöt. Gäng pä gång gör Faiu någon anmärkning, som kommer dem alla att brista ut i skratt.

Från min stol liar jag gott tillfälle att betrakta de hukande infödingarne, vilkas hudfärg i det från taklampan fallande ljuset lyser varmt rödgul. Nastan alla bära de kring höfterna röda lava-lavas. Några hava stora, bakåtsträvande hattar, ytterst dekorativa, sammanfogade av friska, gröna vula-blad (tjuEy. dga,. De flesta bära sin kokoskniv i handen, några hava den instucken i lava-lavan med skaftet vilande i den nakna ryggens djupa skåra. Då de skratta, lysa de stora vackra tänderna.

En vit, nästan genomskinlig gecko har krupit fram på väggen, hållande sig fast med fingrarnas knappar. Utanför slår havet mullrande mot revet. Plötsligt som de kommit försvinna infödingarne, ännu dämpat skrattande åt Fains sista rolighet.

Varje afton med undantag av söndagarna samlas de åter på verandan. Och under de månader jag skulle förbliva i Faius hus kunde jag aldrig se dem någon afton utan ett leende försvinna ur Lampljuset genom mörkret mot sina avlägsna byar.

 

Tabou

Faiu och jag sitta en afton och betrakta gamla armatorfotografier. jeg faster mig vid porträttet av en

ung Søderhavskvinna ntud alskligt skrattande ansikte

— Vem ar hon h äga

jag

Fuzz sitter tyst for ett ogonblick. Så sager han dreg jande.

lion var från Nuego Hon var min. Nu ai hon dod, tabou. Jag får aiding mer uttala hennes namn.

Ilan sitter tigande ocli inork ett ogonblick. I)å han ser, att jag fortfarande be-traktar bilden med intrusse,

reser han sig, går till skrivbordet, hamtar en blyertspeuua, och med sin stora, oövade stil skriver han pä kortets hak sida namnet:

Tabarvire.

 

Faiu

etta al vad jag kunnat erfara aV I'aius (ft//(H//(ni

.'1 /7fr            i

Ilan foddo, pit Laexr i I)anntarl: 1S7o.

vai nont statumsti,ies tårdarr och hksont modern stycket rcllgios

Vid femton ars alder t akade han mot deras vilja bcsika en ilanstilistallnmg på on Koljörn blev ett häftigt uppträd( nied fastnu, som slutade darrhed, att unge Lovard, som hans

namn val, rymde tril Kol>enhautn, dar han tog hyra Ila e-t svensk skonare. f lan hesoLte sedan ratecl andra och Storre fartt iLandutavten, Island, (runland uch Nord-Futopa. Oclt seder-mera de fyra återstående varldsdelarna Ledsnade pit slup och blev salpeterarbetare i Cltue, darefter guldgravaic (lasttaken Kont sit tril /Ila/7ftr (Tyska Nya Guinea), dar han blev stations

forestindare !lort sour Lopra-kopare till Neu ;Mecklenburg. dar han var 'nara att stryka med på grund av ett tontahariI-hugg, sons krossade pannans vänstersida och åstadkom ett stort hitl, uti vilket enligt hans egen unpgrtt ntycl:en Marna

rann irt Någon, annan olagenhet dalav an ett fr ulktansvart arr liar jag for rant: del irke kunnat forntarka Glo, de tvenne forsok att gora sig sjalvstandrg, forst såsom handlande i 7ånrb7r-7ånzbrx (Salomon-darna), dar hans station overfolls av huvud-jagare från de Brittiska Lralonton-oarna och rastan alit hans

tull, sodades, (Hefter sons kordatjor nucl en t) sk ul<'ut t I.uttei n out t 7 ton :\Ien en dag, nudan /drrn

stannat ensart kvar

på en o for att s) segel till ktrttern, over foils denna ~ IVirl7nza-Nonnr

(Itougainville) och sanhtes av Infodittgalnie, soul samt; digt ntordade koin parjonen. Koral så åter utblottad till lllatrr~z, dar haut ånyo iotrad le i tu-nian I/crn ;helm C'T :o's tjanst, av vil-ken anledning han såsom koprakcipare furst Loin till 11:u

 

Och efter år av mycket arbete och många hårda duster har outsider fbr honota intratt Invers stilla sondag. I ain'ilet starka bastet, såsom inf<idutgarne benamnde

honom -. ar en god man, en tapper utan, en man, den ilar »Sim »ens mening förnummit — som ar sig sjalvii.